Idag kl 17 lussade Selma och hennes kompisar på dagis. Kölden bet i kinderna och mina tår var så kalla att jag inte kände dem. Precis som vanligt när barn lussar var det falskt, osynkroniserat men samtidigt så fantastiskt vackert och charmigt. Selma var givetvis sötast i hela tåget. När vi kom hem var hon så trött att hon inte ens orkade äta. Jag och frugan fick hjälpas åt med att få av henne alla kläder sedan bar det bums till sängs.
Tryck på PLAY nedan och njut...